Ett år i Kanada

I dag på dagen för ett år sedan vid 6 tiden gick jag ner för trapporna till Pappa som stod utanför porten väntandes i bilen.
Väskorna var packade och jag hade tagit en sista titt i lägenheten.
Nu bar det iväg till Arlanda.
Till nåt nytt som ingen av oss hade en aning om hur det skulle bli.
21timmar senare (klockan 18 lokal tid) landade vi i Vancouver, Kanada.
Ett land , en stad som ingen av oss tidigare besökt.
Här skulle vi bo......

Det tog ett tag innan vi var ute från flygplatsen då det var papper som behövdes fyllas i.
Väl ute togs vi emot och kördes till hotellet av en från företaget.

På hotellet packades lite saker upp innan vi väldigt trötta gick och la oss.

Några saker hade vi ordnat med från Sverige, boende, skola för Marcus och hyrbil.
Vi hade ingen aning om hur lägenheten såg ut, vad för område det var, det enda vi visste var att det var nära till skolan och till Kevins jobb.
Hur skolan skulle vara visste vi inte men vi fick bra och snabb respons från dem och därför valde vi den.

Innan veckan (fredag) var slut hade vi ordnat med telefoner, bankkonton, Marcus hade börjat skolan och vi hade flyttat in i en fullständigt tom lägenhet.

Under två veckors tid ordnade vi med internet, tv, köpte möbler för lägenheten + allt annat som man behöver.

Nu ett år senare, ett år som har gått väldigt snabbt faktiskt har vi lyckats att bygga upp ett hem, börjat (i allafall jag) ha ett hum om var och vart olika ställen finns och hur man tar sig dit.
Skolan funkar bra, lärare och personal är jättebra.
Området vi bor i är helt ok :) visst det är väl inte det bästa området men man känner sig säker iallafall även om mycket "lustigt" händer runt omkring.
Lägenheten är kanske inte den bästa men det är vårat hem och vi har oxå försökt och göra det så personligt vi kan.

Det finns mycket som man inte tänker på när man går omkring i sitt vanliga lunk som blir så uppenbart när man flyttar.

Typ:
Vart finns postkontoret?
Vad gör jag/vi om jag/vi blir sjuk/sjuka? Vart ska vi gå?
Vart finns närmsta mataffär?
Om jag vill åka buss, hur funkar det?
Är det "säkert" att åka buss?
osv.

Ja det har gått ett år nu och vi vet att vi iallafall kommer att stanna i ytterligare ett år.
Själv personligen så hoppas jag att det blir längre.

Om jag saknar Sverige?
Näe inte direkt, MEN jag saknar min familj.
Och jag hoppas att jag på ett eller annat sätt snart får träffa dem igen!

Men som dem säger: your home is where your heart is.

Och mitt hjärta är här.