Wednesday 22 August 2012

Detroit och Moster!

Del 4

Som sagt efter lite turer hit och dit, lite missförstånd var vi var :) så var vi framme vid 10 tiden på kvällen.
Ut kommer min moster Carina och hennes man Frank.
Det första Frank sa var att jag var lik min mamma.
Det första jag tänkte var att min moster var lik min mamma :)

Som jag nämnt så har jag inte träffat min moster på väldigt länge, 15 år närmare bestämt och detta var andra eller tredje gången som vi sågs. :)

Moster och hennes man


Första gången tror vi var -94 och senast då -97. ( ingen av oss är riktigt säkra eller kommer ihåg om vi träffades -94 )
Frank hennes man sedan 39 år träffade jag -97.

Eftersom det var så länge sedan så var jag faktiskt lite nervös, visst vi är släkt men ändå vi känner inte varandra.
Anledningen till att vi inte har träffats så mycket är att min moster flyttade utomlands när hon var 16 år, nu i somras har hon bott i USA i 50 år.

Men gud så välkomna vi kände oss och tro det eller ej vi satt och pratade till efter halv tre på natten.
Fast vi hade kört länge och inte sovit mycket så var vi inte alls trötta men det var skönt att krypa ner i en säng.
Dagen efter var vi uppe vid 9 tiden, vi hade inget planerat när vi skulle åka vidare, vi åt frukost ute, satt och pratade och drack kaffe, ringde till mamma i Sverige :) tiden gick och när klockan var straxt efter 5 började vi och packa ihop våra saker för att börja våran resa tillbaka hem.

Jag och Carina



Vi hade bestämt oss för att åka hem genom South Dakota för att där ta en liten avstickare till Mount Rushmore, berget där 4 presidenter är uthuggna i berget.


7 comments:

  1. Visst är det mysigt när man känner att släktskapet är sådär himla närt oavsett de år som gått sen man sågs sist!

    ReplyDelete
  2. Vad mysigt! Grymt snygg hårfärg du har btw!!

    ReplyDelete
  3. Mysiga bilder!
    De ser så snälla ut din moster och hennes man :-)

    Kram K

    ReplyDelete
  4. Härligt att det kändes bra även om det var längesedan ni sågs :-) kram

    ReplyDelete
  5. Blod är tjockare än vatten! Jag hade en sån där upplevelse med en kusin till min pappa som inte ens kunde prata svenska - men som var överlycklig över att han hade en svensk släkting som bodde så nära (när vi bodde i Calgary). Vi hade massor att prata om och blev bjudna på middagar och julfester - trots att vi egentligen var främlingar :)

    ReplyDelete