Wednesday 13 March 2013

Talking to strangers

Jag tänkte skriva om nåt helt annat om mina stackars armar som är helt utpumpade.
Om man knappt klarar av att lyfta vattenflaskan till munnen då har man tränat hårt eller ??

Men tillbaka till rubriken.

Jag är inte så van att främlingar helt plötsligt börjar prata med mig.
Men jag börjar vänja mig.

För här är det vanligt (eller också är det bara jag som är utsatt)

Om du står i kö, sitter på bussen , väntar på bussen you name it.
Eller som nyss, jag var på väg till övergångsstället och när jag är nära stolpen med knappen så tittar en kvinna på mig och frågar vilket övergångsställe jag ska gå över.
Knapparna sitter på samma stolpe.

Så jag pekar mot vilket jag ska gå ( mycket trafikerad väg ) så därför pekar jag.
Hon säger att hon har tryckt åt mig, jag tackar.

Sen börjar hon att prata och hon pratar om allt, om vädret, hur kallt det är på östkusten, att våren är här snart förhoppningsvis, om hennes bror.

Som sagt jag börjar vänja mig och vem vet en dag kanske det är jag som startar en konversation med någon.

Pratar ni med främlingar?


P.S Kolla den blommar!! Snart är våren här!



2 comments:

  1. Njae, inte så ofta...jag är nog rätt så tystlåten av mig:-)

    ReplyDelete
  2. Jag är supersocial :-). Jag skulle passa bra in där alltså!

    Åh vååååren. Så lyxigt!

    ReplyDelete