Tack?

På promenad till affären i ett litet små blåsigt, kyligt väder möter jag en främmande människa som

tittar välmenande på mig lägger huvudet lite på sned och ler lite försiktigt, så där lite förstående och medkännande.

Ja ni vet, så som man gör om någon är ledsen.

Nej, Jag var inte ledsen.

Nej, Jag grät inte.

Ja, jag vet att det såg ut som att jag grät, men det är så att när det är kallt ute då gråter mina ögon.

Ja, stora tårar.

Tack? iaf.